Tecken och akk i lexia – En revolution inom specialundervisningen

Terry (Thérèse) Grahn

Under de dryga tio år jag jobbat med tecken, AKK (alternativa och kompletterande kommunikationsmetoder), spcecialundervisning och habilitering, har jag störts bristen på skol- och övningsböcker ’skrivna på AAC/TAKK’ för specialbarn som saknar ett talat språk och en bruten läskod. Det gäller inte minst i Finland, på svenska, men också på finska. Under besök i Sverige har jag noterat att läget är liknande också där, även om personresurserna är fler och lärarkraften i hög grad är utbildad. Bägge länderna kommer högt i PISA-undersökinngarna, men specialbarnen ges inte samma möjligheter.

Under årens lopp har vi använt oss av manuella metoder i stil med lamierade kort för läskod, satskonstruktion, matematik, teckenundervisning och logik. Det är långsamma metoder att producera, men ännu långsammare är de att leverera i vardagen. Barnens koncentration lider av ett evigt rullande runt efter nya plastkuvet eller lådor och av att uppgifterna med svårighet placeras på bordet. Uppgiftsmängden och variationen lider. Det blir lätt så att vi cementerar barnen på en lägre nivå än de själva är, eftersom material inte precis förekommer i överflöd (trots att vi kan ha kistorna fulla med kort i o0rrdning).

Min metod har ökat outputen i specialundervisningen 40-80-250 –falt (-falt, inte 5) per månad, alltså över tusenfalt på årsnivå – och resultaten har varit slående, med en enda timme om dagen med tecken och AKK/AAC i Lexia. Utvecklingsarbetet har tagit två mannaår (heltid).

Det finns en del goda datorprogram i logopedins, underhållningens och specialpedagogikens tjänst. Hemmen äger dem i större utsträckning än skolorna och individualiserade menyer är sällsynta i skolan, vem klarar av eller hiner göra dem? Datorprogrammen blir antingen slumpmässiga inslag eller underhållning i vardagen. De gör nytta, men nyttan är inte systematisk.

Intensiv beteendeterapi, heldagshabilitering, rekommenderas och genomförs i Sverige, men inte heller där är det en självklarhet. Barnen mår bra av intensiv habilitering och de drar en enorm nytta därav. Många barn blir helt utan. Med en kort och rätt kravlös skoldag/skola, blir många utan den undervisning och inlärning de skulle klara av. Vad värre är, barnens potential kommer inte ut i full blom, de får inte tillfälle att uttrycka sig och då kommer övergreppen på posten: vuxnas kommunikationsmissar (i form av utebliven individfokus, proaktivitet och repetition) och bristande värderingsgrund i bemötandet kan glumla känslan av för vem man jobbar. Brister i kommunikationen är frustrerande för barnen och leder till utbrott, utbrott man kunde klara sig totalt utan (läs Omsorg utan våld av Elisabeth Råberg). Ett (pga vuxnas missar) frustrerat eller panikslaget barn reagerar med den lilla repertoar en autist har (att banka, bita, skrika) och det leder till ytterligare övergrepp: handgripligheter, stämplande av barnet som en beteendestörning (och av mamman som kärring), höjda ton- och röstlägen, repressalier och ’elevvård’ pga BARNETS beteendestörning (!!).

Apparna är bra och billiga, men det finns ett överutbud på appar, en svårighet att välja rätt och att satsa helhjärtat på något framo att hoppa huvudlöst mellan ett otal appar och så har inte alla en Ipad – ofta för att Ipaden saknas. Samma gäller för PC:na: om samma dator kunde användas både som talsyntes och som plattform för specialundervisinngen, faller behovet mellan två stolar. I stället för två datorer (elelr en), blir antalet noll.

Specialundervisningen saknar skolböcker på AAC-språket (TAKK). I många skolor sköts undervisningen av en fd assistent i rollen som specialklasslärare, med hjälp av N-1 assistenter (utbildade eller ’mannen från gatan’, kunniga eller okunniga i utbecklingsstörning, autism, tecken och AKK. Viljan kan vara god, men fundamentet i kompetensen saknas. Våra barn utbildas ofta av personer som inte ens har en vanlig lärarutbildning. Barnen skulle behöva erfarna specialister för att utvecklas till sin fulla potential.

Då jag för ett år sedan insåg att tecken och symboler kunde placeras i Lexia, öppnades dörren till en specialpedagogisk revoluton. Den har genomförst med tre ’lakan’ per månad, ett för fonologi och läskod, ett för matematik, logik och begrepp och ett för språkmedvetenhet och finska.

På varje ’lakan’ finns 4-6 övningstyper. Varje övningstyp omfattar delövningar (tex val mellan två bilder, fyrfält, diktamen à 3-8 ord, en urtavla, att ordna tre bilder i ordningsföljd eller att matcha något). Uppprepningarna är 10-30 beroende på uppgiften, vanan och helheten). Ibland jobbar man en fast bestämd tid och då går delmomenten i en strikt ordningsföljd så att man kan se framstegen och nöta in basen. Oftare kommer delmomenten i slumpmässig ordning och listan växer till sig, kumulativt.

Delar av innehållet byta ut helt pga månadens tema och försöket till skolbokssurrogat. Resten kvarstår eller övar generalisering genom varierad svårighetsgrad eller variationer på temat.

Med ett års erfarenhet av ett successivt mer krävande, innehållsrikt arbete med tecken och AAC (TAKK) på Lexia, delar jag gärna med mig av vad vi jobbat med inom

• läskod, fonologi och tecken

• beredskap för och intensifiering av bruket av kommunikationspärmar, talsynteser och appar

• matematik, begrepp, logik

• tecken- och ordförråd

• allmänbildning, skolbokssurrogat

• Vett och etikett

• levnadsfärdigheter, ADL

Målgruppen som drar mest nytta av detta är blandad, dvs läkare, logopeder, speciallärare, psykologer, terapeuter, IT-pedagoger, skötare, dagispersonal, socialarbetare och andra hugade från verkstadsgolvet till ledningen. Anhörigexperterna och brukarna känner ofta väl till sina behov i den här riktningen och välkomnar tanken med öppna armar.

Mitt utvecklingsarbete har varit mycket intensivt i syfte att höja prestandan i outputen i all (AAC-baserad special)undervisning och att på något sätt kompensera för det faktum att inget skolmaterial på AAC-språket förekommer från förlagens eller de utbildningsansvarigas sida och att barnen inte ens undervisas av lärare (för att inte tala om specialklasslärare) tillsammans med assistenter som ibland varken kan svenska eller tecken/AAC. Inom eftis/fritids är läget inte bättre.

Jag har byggt upp ett slags ’DNA-molekyl’ där allting stöder allting, vilket ger hävstångseffekt från ett ämne till ett annat.

Ämnesområdena har i stort kallats

• Fonologi och läskod (inklusive TAKK/AAC och tecken samt under vissa perioder även ordförråd och teckenordförråd)
• Matematik, logik och begrepp (inklusive TAKK/tecken och AAC) samt
• Språkmedvetenhet och finska (satskonstruktion med tecken, AAC och ordbilder, bokstäver till ord, levnadsregler, månadsteman, allmänbildning, skolbokssurrogat samt finska för enspråkigt svenska barn utan ett talat språk och med AAC som modersmål)

Resultaten låter inte vänta på sig. Ändå gäller det inte någon drill av typen DDR-simare på 70-talet eller ens något så eftertraktat (och försummat) som intensiv beteendeterapi (heldag). Effekterna har varit många och starka, ingen av dem negativa på barnets nivå:

• I september var uppgifterna få, lätta och såväl uppgiftsgivandet som -uppfattandet var jobbigt, osäkert och smått gråtigt – uppgifterna gjordes hand i hand och framsteg gjordes under månadens lopp, inlärning och glädje
• i oktober sattes självkänslan lite på prov då delar av materialet bytts ut (månadstemat och antingen variation eller ökad svårighetsgrad) – sedan gick det ’hem’ att detta motsvarar nya kapitel i en bok – också de är nya. I slutet av månaden kollar vi hur man lärt sig, ingen press nu! Då kom inlärningen och ivern igång.
• sedan började det rulla på med successivt ökad självständighet (inget självändamål), egna initiativ (= iver) att öva och att som belöning få göra gamla övningar (mest ljud)
• en vana att orientera sig bland filerna på datorn/inom Mini-lexia (= ökad grad av PC-literacy) blommade upp – för att få variation i belöningen, söks de olika månadernas brukare (= smiley), fonologifiler och bland dem delövningen ’Ljud’ fram alldeles självständigt – trots obruten läskod
• idag (april/maj) är jobbandet rätt automatiserat och självständigt, men det finns övningar som kräver en talande eller tecknande dragare, interaktion och en avstämning att ’vi hänger med’
• satslängden inleddes med (några) 2-3-4 -ordssatser – idag kan rutan fyllas av 1-2 satser samtidigt à 7-8 ord, men det är inget självändamål
• vi har med bild-, tecken- och ljudstöd tragglat oss igenom t o m (nationalskalderna) Topelius’ och Runebergs yrkesliv och produktioner
• teckenbruket har ökat drastiskt och vi har kunna bekräfta DARTs hypotes om att tecken i målgruppen ’autister med utvecklingsstörning’ (och liknande) faktiskt kan läras via bildskärmen – igenkänning på skärmen och i verkliga livet och t o m i form av egen inlärning och ett (drastiskt) ökat, eget (dialektalt) bruk
• vi har även överträffat (men verkat i sama riktning som) Omega-is (1-2 ’seanser per vecka under en begränsad period) och annan aktuell forskning i Sverige de senaste åren – där fokus ju är på ’både – och’, dvs att parallellt jobba med läskod och språkmedvetenhet. Vårt projekt har varit kontiuerligt, regelbundet och målmedvetet.
• hävstångseffekten i teckenbruket kommer sig av att både finska och modersmålet undervisas med tecken som stöd – och tecknen är rätt lika, inte minst i södra Finland. Samstämmigheten är kanske större i Österbotten där rikssvenska tecken används oftare.
• över 600 finska ord har enkelt lärts in under skolåret för enspråkigt (?) svensk-AAC- och stödteckenspråkiga, trots avsaknad av läskod, talat språk och finskspråkig bakgrund – detta med två korta övningar: ett kortpar och ett enkelt Memoryspel (och repetitiva, kumulativa listor). Finskan är här mindre än en språkdusch, ett mariginellt språk, ändå 600 ord!
• Från stor tveksamhet inom sifferområdet 1-5, går 1-10, ibland 1-12 galant, kryddat med hela tiotal och våra mängdangivande småord jämte tecken
• Addition går konkret att göra med klossar och svaret räknas ut i huvudet på de enklaste räkningarna och tecknas (intervallet 1-6-8 och +1, +2, +3)
• Rikssvenska mynt ordnas i storleksordning oavsett om femman är där eller ej som ’bristande kontinuitet’)
• Funktionella Talböcker (i betydelsen kommunikationspärm) används i större utsträckning i vardagen, likaså talsyntesen, hellre dock apparna på engelska på Ipoden pga väntan på Tobiis PC-version och/eller Proloquo2Go på svenska
• I Ordna bokstäver, där samma lista körs med given tidsbegränsning och given ordningsföljd, hinner man längre och märker inte att förhandsvisningen av orden (2-3 bokstäver) först var 4 sekunder, sedan 2, nu 1 och i maj 0,5 sekunder – säkerheten att forma orden har uppstått – i början låg kursorn färdigt på första bokstaven (som fingret på hanen på ett vapen) och ljudet lyssnades, idag kan man se ut genom fönstret och börja från noll – små, men avgörande skillnader
• Ivern och de egna initiativen att göra pusslet Börja läsa och spelet Alfapet med bara lite hjälp (tex rätt bokstäver för respektive ord i en hög och lite ljudande) kan få tösen (på bilderna) att skriva upp till 60 främmande och slumpartat valda ord i ett kör, allt från spade och drake till kratta, ryggsäck och telefon – det är vi vuxna som får avsluta jobbet då barnet bara fortsätter och använt upp till 3h på sina frivilliga tilläggsstudier (akademika, konstämnen eller modellera)
• ordergivningen går hem, studietekniken och taktikkompetensen har stigit markant – Memoryn går geschwindt, uteslutningsförmågan har utvecklats, osäkerheten tåls bättre, ivern är stor, ljuden hörs inne i huvudet, humorn får blomma)
• metoden kunde t o m användas i språkundervisningen (den språkliga integreringen/ fi. kototuttaminen) för invandrare och asylsökande, i finska och svenska, oavsett om man är läskunnig, analfabet eller oinsatt i de latinska bokstäverna – t o m i hemspråksundervisningen kan man dra nytta av detta i rätt många språk inom Lexia i sin grundform. Med egna bilder och ljudfiler är himlen vårt tak tack vare Lexias fenomenala grundstruktur (och flexibilitet) och ett nytänkande kring AAC i ett och samma paket

Detta sker parallellt med en traditionell, på tidig barnnivå konserverande, undervisning (där alla år är samma IT-frånvända, kravlösa ’undervisning’ på förskolenivå – pga att man inte har tid själv att utveckla ens det laminerade kortmaterialet eller att själv uppgradera sig till en högre årskull – än värre ör dem som helt saknar lärarutbildning eller speciallärarbakgrund), ’glömska’ att använda sig av existerande hjälpmedel och en rätt totalt avsaknad av resurser i ordets samtliga betydelser. Specialbarnen med AAC som modersmål borde få fullfjädrad undervisning (också datoriserat) av erfaret, utbildat, specialiserat och kunnigt folk – barnen har så mycken kapacitet i sig som ingen märker eller får ut pga milsvida luckor i kompetensen och en stagnering på en viss årsnivå med look-alike -verksamhet som modellinlärning av något man sett och sedermera ärvt då den föregående slutat, men som t o m leder till (vuxnas) övergrepp på barnen för att man inte märker eller respekterar potentialen, styrkorna eller bristerna i kapacitet, för den delen, också. Det sistnämnda kan man föregå och totalt undvika – också det en kompetensfråga. Tillståndet inom specialundervisningen i träningsskolan i allmänhet och inom AAC-stödd undervisning är ett mått på ledarskapet (och på idiotin att kalla klasserna Autismklasser – det är inte autism som stträvas även om det kan bli slutresultatet, utan en AAC/YAKK-klass, ett slags språkklass – barnen fungerar ju på minst tre språk parallellt, dock så att vuxenkommunikationen mest fokuserar på talat tal, medan barnen förutsätts svara på sina alternativa språk.. Problemet är inte de hårt arbetande vikariernas fel. De sätts i en omöjlig situation. Rasursbristen och mediokriciteten är ett faktum.

Med tecken och AKK i Lexia kunde vi satsa på inlärning i ordets vidaste bemärkelse, på ett kostnadseffektivt sätt. Samtidigt kunde vi bemötas av jubel från eleverna/brukarna: änsligen någon som bryr sig och som tar bort hindren på min väg.

Mitt utvecklingsprojekt, dvs min AAC-ICT-specialpedagogiska (AAC-ICT-specialpedakomiska) metod, har visat sig så lyckad och givande att man inom Lexia och VG-region varit mycket positiva, likaså bland de centrala aktörerna inom AAC i USA.

Terry (Thérèse) Grahn

M.A., beteendevetare, pedagog, MBA(Henley), spec sk
utbildad i AAC/TAKK och oralmotorik, lobbare i substans och process

Twitter AAC_Terry

På kommande sommaren 2012, den minst trespråkiga nätsidan (FIN, SVE, ENG (FRA, TY) www.puheoikeus.fi (Right to talk, yttranderätt), en webbsida om kravet på att de lagstadgade tjänsterna fungerar (serviceavtal, rättshjälp), synpunkter på modeller, processer och filosofier (konsultation) och så en massa kring den praktiskt kompetensen i vardagen kring tecken och AAC (TAKK), specialpedagogik och bemötandet.

Bilder från Lexia med tillstånd av Olle Gunnilstam, tecken med tillstånd av Hannele Rabb (Handlaget) och Specialpedagogiska skolmyndigheten (Ritade tecken)

Copyright på metoden och på de bifogad bilderna: Terry Grahn